Så dyrkar du lås: vår enkla guide för nybörjare

Att dyrka lås är mycket mer användbart än du tror. Lita på mig och ge mig några minuter, så förklarar jag det här snabbt växande hantverket som kräver riktig skicklighet.

Enkel dyrkning är ett hantverk som vem som helst kan lära sig. Men avancerad dyrkning är ett hantverk som kräver mekanisk känslighet, fysisk fingerfärdighet, visuell koncentration, tålamod och analytiskt tänkande. Satsar du på att bli riktigt bra på dyrkning kommer du att utvecklas på många andra sätt också.

Dyrkning har massor av praktiska användningsområden. Kanske har du råkat låsa in nycklarna i bilen, glömt dem när dörren slog igen eller tappat bort nyckeln till en glasmonter med pokaler. Sådant vill du inte bryta upp med våld!

Välkommen! Läs vidare och lär dig öppna låsta dörrar, skåp och hänglås utan att förstöra något.

Säg att skrivbordet på kontoret har ett enda lås som håller dina dokument och kreditkort inlåsta. Eller att du har satt hänglås på bagaget eller cykeln och lämnat nycklarna hos din partner, som just har åkt på semester.

Jobbar du med fastigheter och måste ständigt låta göra nya nycklar för att någon har låst in sina i lägenheten igen?

Det är då det kommer väl till pass att kunna dyrka lås. Det är en universell och extremt användbar färdighet, där du tar dig förbi låset med hjälp av din kunskap om låsmekanismen. Och det är det vi vill lära dig i den här artikeln. Vill du gå djupare har vi en grundligare, helt illustrerad bok som troligen är ännu lättare att följa, som finns i vår butik här.

Söker du på dyrkning i dag dyker sådant här upp:

dyrka ett lås med ett hårspänne

dyrka ett lås med ett gem

dyrka ett lås med en penna

dyrka ett lås utan verktyg

dyrka ett lås youtube

dyrka ett lås med ett kort

dyrka ett hänglås

dyrka ett lås med en kniv

Personligen avråder jag från att försöka utan rätt verktyg. Du skadar troligen låset (eller dig själv på köpet), och våra proffsverktyg kostar inte särskilt mycket. De fungerar helt klart bättre än ett gem, ett hårspänne eller en penna...

Så här ser det ut när du jobbar med fel verktyg. Här är instruktionerna för att dyrka ett lås med ett par gem.

• Räta ut ett gem, men låt öglan sitta kvar i andra änden, så att det fungerar som en dyrk.
• Ta ett gem till och räta ut ena änden. Böj den änden i 90 graders vinkel så att det blir ett vridspänne.
• För in det andra gemets böjda ände i den nedre delen av nyckelhålet. Tryck lätt åt samma håll som du skulle vrida en nyckel.
• För in den improviserade dyrken i den övre delen av nyckelhålet och börja dyrka låset.

Ja, jag vet, du kanske är typen som försöker bända upp ett skåp med en sked, kniv eller gaffel. Men ärligt talat ... vänta de där dagarna på paketet, använd rätt verktyg och vips är det öppet. Och inget bestick kom till skada.

Upprepning och övning är det som gör skillnad. Det enda sättet att lära sig känna igen och utnyttja bristerna i ett lås är att göra det om och om igen, både många gånger på samma lås och på många olika lås. Vem som helst kan lära sig att öppna lås till skrivbord och arkivskåp, men att öppna de flesta lås snabbt och säkert är en färdighet som kräver tålamod och regelbunden träning.

Så dyrkar du lås: single pin picking (SPP)

Så dyrkar du lås, rent allmänt

Här är en snabbguide till att dyrka stiftcylindrar:

1. Ta ett vridspänne, för in det i nedre delen av nyckelhålet och tryck lätt åt det håll nyckeln vrids.
   
   
   Det L-formade verktyget härmar nyckelns vridning och ger den spänning som behövs för att dyrken ska kunna öppna låset. Det går att ta i både för mycket och för lite, så du behöver hitta ett vridmoment som varken skadar låset eller drar ut på dyrkningen.

2. Ta en dyrk och för in den i övre delen av nyckelhålet.
   Dyrken gör nyckelns jobb och öppnar låset som om rätt nyckel satt i. Dyrkar finns i många former och storlekar, från krokar till rakes, och du kan köpa dem styckvis eller som ett komplett dyrkset. Använd rätt verktyg, både när du övar och när du faktiskt har låst dig ute hemma.
   
   
3. Med spännet på plats och rätt vridmoment, arbeta med dyrken inne i låset.

• Det finns flera sätt att dyrka låset, till exempel single pin picking (SPP) och raking.
• SPP är den långsammare men mer genuina formen av dyrkning, där du letar upp, lyfter och sätter ett stift i taget. Det kräver tid och en känsla som du bygger upp genom träning.
• Raking är ett snabbt sätt att öppna lås med rörelser som ser ganska grova ut. En av de populäraste teknikerna är scrubbing, där du för dyrken fram och tillbaka för att träffa och lyfta så många stift som möjligt, ungefär som när du borstar tänderna.
• Det är vanligt att börja med SPP och kombinera det med scrubbing och andra raking-tekniker.

4. Fortsätt dyrka tills låset öppnar sig.
   
   Målet är att sätta alla stift så att cylindern låses upp. Du hör ett klick när ett stift sätter sig, och när alla sitter kan du vrida runt pluggen med vridspännet. Titta på bilderna nedan för hur stiften ska ligga i linje.
   
   

I verkligheten finns det många olika låstyper och mekanismer. I den här guiden lär du dig öppna den vanligaste, stiftcylindern, med en teknik som kallas single pin picking (SPP). Du har säkert sett den i tv-spel och känner förmodligen igen dyrkarnas form också.

Lär du dig bäst med händerna? Ta en titt på vår box, dyrksetet för nybörjare. Med dyrkar, verktyg och övningslås i samma låda kommer du snabbt igång, och du blir klokare och mer fingerfärdig inför varje lås du möter!

Första steget mot att dyrka ett lås är att förstå hur det fungerar, och varför delarna över huvud taget går att utnyttja. Många nybörjare hoppar över det här eftersom de inte tror att det behövs. Var uppmärksam på det här avsnittet mer än något annat, och se till att du förstår allt till 100 % innan du ens tänker på att sticka in en dyrk någonstans.

Ett vanligt stiftcylinderlås, där nyckeln förs in från bildens högra sida, ser ganska enkelt ut.

Delarna du ser är:

1. Huset (grått) är låsets stomme, där pluggen sitter.
2. Pluggen (gul) är där nyckeln går in. På pluggens baksida sitter en medbringare som, när den vrids, skjuter ut regeln eller drar in fallet och öppnar låset. Punkten där pluggen och huset skiljs åt kallas skjuvlinjen och markeras av ett par gröna pilar.
3. Stiftkanalerna (vita) är raden av hål som borrats genom huset och in i pluggen, och det är där stiften sitter. De är ingen del i egentlig mening, men förhållandet mellan stiften och deras kanaler är mycket viktigt.
4. Nyckelstiften (blå) är de stift som har kontakt med nyckeln. De är olika långa och sitter alltid i pluggen, under skjuvlinjen. Deras längd motsvarar nyckelns skärningar. Ju djupare skärning, desto längre nyckelstift och desto mindre behöver det lyftas för att nå skjuvlinjen.
5. Drivstiften (röda) är de stift som i låst läge blockerar skjuvlinjen och hindrar pluggen från att vrida sig. Oftast är de lika långa, men lås av högre kvalitet har ofta drivstift av olika längd. Det är inte slumpmässigt, de är längre eller kortare beroende på längden på motsvarande nyckelstift. Syftet är att göra stiftstaplarna lika långa, för att förhindra avkodnings- och överlyftsattacker. Balanserade drivstift påverkar inte dyrkningen.
6. Fjädrarna (svarta) håller allt på plats så att inget skramlar.

Här är en 3D-modell av ett liknande lås med nyckeln på väg in, så att du lättare ser det framför dig:

Ser du hur stiften under fjädrarna, i det här 'låsta' läget, inte ligger i linje vid skjuvlinjen?

Varför spelar det roll? För att du behöver veta vad du gör när du sticker in en metallbit (dyrken) i ett lås för att härma rätt nyckel. Det är just den här förskjutningen som hindrar pluggen (och nyckeln) från att vrida sig. Låset är låst.

Processen att dyrka ett lås handlar i grunden om att utnyttja små tillverkningsbrister för att få stiften i det här läget (som om rätt nyckel satt i), se bilden nedan:

När vi för in rätt nyckel lyfts stiftstaplarna till sina rätta höjder. Skarven mellan nyckelstiften och drivstiften hamnar exakt vid skjuvlinjen, och pluggen kan rotera fritt.

Rätt nyckel lyfter varje stiftpar tills mellanrummet mellan nyckelstiftet och drivstiftet (som illustreras ovan) når skjuvlinjen. När alla stift är i det här läget kan pluggen (den mer kopparfärgade metallen ovan) rotera och låset öppnas.

Så samarbetar nyckel och lås. Nu till den svårare delen.

Det finns faktiskt två delar i "dyrkning". Den första delen är dyrkverktyget som härmar införandet av rätt nyckel och trycker stiften uppåt så att pluggen kan rotera fritt, och den andra delen är spänningsverktyget / vridspännet som efterliknar nyckelns rotation när den vrids. Ett bra dyrkset gör hantverket mycket lättare. Nu förstår du kanske varför ett gem eller en penna inte direkt är förstahandsvalet när du ska lirka upp ett lås med finess.

Toleranser och bindningsdefekten

Som du ser linjerar nyckeln alla stiftstaplar till sina rätta höjder samtidigt. Man kan tro att det inte går utan nyckeln, och det stämmer nästan. Det är möjligt, men chansen är extremt liten. Men vi kan manipulera stiften ett och ett, och det är möjligt tack vare toleranser. Även med all vår teknik är det nästintill omöjligt att göra alla massproducerade komponenter exakt lika stora, och det är det som orsakar bindningsdefekten.

När vi lägger ett vridtryck på pluggen är det bara ett av stiften som binder mot insidan av sin kanal. Om allt vore perfekt tillverkat skulle alla binda samtidigt, och då skulle det vara omöjligt att dyrka med enkla handverktyg. Men i verkligheten är det helt enkelt inte så.

Stiftkanalerna har olika diameter, de är inte perfekt runda och de ligger inte helt i linje. Stiften skiljer sig också alla åt, de är inte identiska i storlek eller form som man kanske tror. Skillnaderna går inte att se med blotta ögat om inte låset är väldigt dåligt tillverkat, men bristerna finns även i lås av högsta kvalitet, och det är de som gör dyrkning möjlig.

Nedan är ett överdrivet exempel. För att hålla huvudbryet till ett minimum är alla stiftkanaler lika stora och allt har samma form, kanalerna är perfekt linjerade osv. den enda variabeln här är stiftens diameter. Det är långt ifrån så här enkelt, men det är det lättaste sättet att förklara på:

I låset ovan, om vi skulle lägga spänning åt något håll, skulle stift 2 (sett från höger till vänster, där nyckeln förs in) binda först eftersom det är störst. Det är fysiskt omöjligt för något av de andra att binda i det här läget, det är lätt att förstå. Stift 2 blockerar pluggen från att rotera, men resten har ingen som helst kontakt med sina kanalväggar. Vi skulle känna stift 2 binda, medan de andra bara skulle fjädra upp och ner utan något motstånd. Mer om det här strax.

När vi lägger spänning och lyfter det här stiftet, så snart det når skjuvlinjen, händer tre mycket viktiga saker:

1. Pluggens vridning gör att stiften delar sig vid skjuvlinjen.

2. Nästa bindande stift hindrar pluggen från att rotera vidare. I det här fallet blir det stift 1, eftersom det är det näst största.

3. Allra viktigast är att den lilla vridningen gör att drivstiftet vi just lyfte nu vilar ovanpå pluggen. Har du svårt att se det framför dig kommer här ett överdrivet exempel:

Drivstiftet blir kvar ovanför pluggen, på den lilla avsatsen precis vid sidan av kanalen, och nyckelstiftet faller tillbaka ner. Nu binder stiftstapeln i kanal 1, vi lyfter den stapeln tills stiften delar sig vid skjuvlinjen, och samma process fortsätter tills låset öppnar sig. I det här exemplet skulle bindningsordningen vara 2-1-5-3-4. Och så snart 4 sätts roterar pluggen fritt och öppnar låset. Bindningsordningen är förresten helt slumpmässig, så försök inte dyrka varje lås i just den här ordningen. Även i 2 identiska lås med samma nyckel blir bindningsordningen helt olika.

Där har du principerna för bindning och för hur stiften stannar kvar när de satts. Nu förstår du mekanismen du känner dig fram i när du dyrkar ditt första lås. Som sagt är toleranserna i själva verket en blandning av olika brister som samverkar, och de är mycket mindre än jag har avbildat, men generellt sett är det bindande stiftet ganska lätt att identifiera.

Bra, då har vi det mesta av grundteorin avklarad.

Single pin picking: fartguppsmetoden

Single pin picking är konsten att flytta stiften ett och ett genom att utnyttja de toleranser vi gick igenom tidigare. Jag rekommenderar att du börjar med en kort krok. Och om du hoppade direkt hit utan att sätta dig in i bindning och hur mekanismen fungerar, gå tillbaka till grunderna först.

Med den här metoden hittar du rätt spänning för vilket lås som helst. Det är det viktigaste steget och lägger grunden för att få upp låset med minimal frustration. Jag ger dig också en komplett genomgång av vad du ska göra och vad du ska känna efter. Jag är inte ensam om att göra så, och det är ingen banbrytande ny teknik. Jag har bara inte sett någon annan förklara den riktigt på djupet.

Precis innan vi börjar, ett ord om spänning. Alla säger att du knappt behöver något tryck alls på spännet, vilket är sant, men bara för att ett lås öppnar sig med absolut minimum betyder det inte att du måste använda just den mängden. Det finns ett helt spann av spänning som fungerar, och jag ska visa dig hur du hittar det. Då kan du välja den mängd du är mest bekväm med att arbeta med. I de flesta fall behöver du verkligen inte gå för lågt.

Som nybörjare, med absolut minimum, har du förmodligen ingen aning om vad som händer i låset, eftersom återkopplingen blir så svag. Det var i alla fall min erfarenhet. Missförstå mig inte, jag öppnade massor av lås genom att lägga på en hårsmån av spänning och jobba med stiften, men jag kunde inte för mitt liv ha sagt vilken bindningsordning det var eller hur högt något stift skulle lyftas. Jag kände bara ett stift sätta sig här och där, och efter ett tag gick låset upp. Det fanns ingen riktig konsekvens i det. Och nu när jag faktiskt har utvecklat känslan för minimal spänning har jag, ironiskt nog, upptäckt att den inte är nödvändig. Det är därför vi kommer att fokusera på spänningsspannet, och inte den lättaste beröringen.

Tekniken jag använder är som följer:
1. Börja med "medelhård" spänning. Jag menar inte halvvägs mellan att knäcka spännet och att knappt nudda det. Det är fortfarande ganska lätt, bara inte superlätt. Det enklaste sättet att förklara det är att du sätter ett vanligt vridspänne (inte twistflex) i ett lås och håller det i handen. Håll spännet så att stället där fingret trycker ligger precis över en tangent på tangentbordet, och tryck ner tangenten. Spänn inte själva låset. Det sitter bara där så att spännet inte vrider sig och du trycker på den platta delen.

Känn efter hur mycket som krävs för att precis hålla nere tangenten, och inte mer.

Lägg sedan på lite till. Det blir din utgångspunkt.

Jag använder ett vanligt billigt tangentbord, så jag vet inte om det här är det bästa sättet att förklara för alla, det är ingen exakt vetenskap. Kom ihåg att det inte är så hårt du faktiskt ska dyrka, väldigt få lås kräver i närheten av så mycket. Det är bara en utgångspunkt vi arbetar utifrån för att hitta spannet.

2. För in dyrken ända längst bak i pluggen och dra den mycket långsamt tillbaka mot dig och över stiften. Tryck samtidigt dyrken försiktigt mot stiften så att du känner hur de fjädrar lite. Försök inte trycka upp dem så långt det går, använd bara väldigt lätt tryck. Tänk dig att du drar en mjuk linje på ett papper, fast inte med en penna som nästan har slut på bläck. Du ska kunna känna en mjuk fjädring i stiften när dyrken rullar över vart och ett.

Det du letar efter är ett stift som känns fastare än de andra. Det är det bindande stiftet, och jag kallar det här fartguppsmetoden eftersom det känns som att dyrken kör på ett litet fartgupp när du träffar det. Många trycker på varje stift för sig för att hitta

vilket som binder, vilket du kan göra om du vill. Så länge du hittar det är det huvudsaken.

Ju mer spänning du lägger på, desto tydligare blir det bindande stiftet, men jag skulle inte rekommendera att använda något tyngre än vad jag beskrev tidigare. Ärligt talat märks det bindande stiftet direkt med så mycket spänning, så det finns ingen anledning att börja högre.

Om du inte känner något binda under den mängden spänning, och du inte råkar trycka mot nyckelhålets profil, beror det oftast på att det bindande stiftet sitter längst bak. Eftersom det är det första stiftet du har kontakt med känns det bara som en del av låsets baksida, så om du inte känner någon bindning, stressa inte och öka spänningen. Ta dig försiktigt fram till det bakre stiftet och känn om det ger något motstånd när du trycker på det. Jag lovar att om du inte känner någon bindning är det stiftet längst bak du behöver fokusera på. Om du har svårt att känna det bakre stiftet, rulla i stället försiktigt över stiften framifrån och bakåt tills du hittar det.

Om det definitivt inte är det bakre stiftet kan du prova mer spänning. Vissa lås kräver en hel del. Hur som helst, när du har identifierat det första bindande stiftet, gå vidare till steg 3.

3. Placera dyrkens yttersta spets mitt på stiftet som binder. Det kan hjälpa att rulla dyrken lite fram och tillbaka över det för att få positionen helt rätt. Du behöver inte vara exakt i mitten av stiftet, men det är en bra vana. Lägg sedan lite tryck på stiftet. Tänk på hur mycket som krävs för att trycka ner ett icke-bindande stift hela vägen och använd det.

4. Börja långsamt minska mängden spänning du lägger på pluggen. Vid någon punkt börjar stiftet röra sig under dyrkens tryck, så gör ditt bästa för att hålla dyrktrycket stadigt och koncentrera dig på spänningen i stället för att trycka hårdare på stiftet för att få det att röra sig. Du använder redan en hel del dyrktryck här, så koncentrera dig på spänningen tills du känner stiftet börja röra sig lite.

   När du känner det kan du hålla spänningen där och dyrka om du vill, men det handlar mer om att sätta en gräns så att du vet hur mycket som är för mycket. Härifrån kan du trycka stiften på plats utan alltför mycket kraft, men det blir en hel del motstånd när stiften rör sig. Vid det här laget använder du maxspänning för det låset, och även om du inte är på en löjlig nivå är det ändå mer än nödvändigt.

Härifrån är det ganska lätt att hitta en balans mellan dyrktrycket och spänningen. Experimentera och se till att inte gå över max. Du vill att stiften ska röra sig lätt, men samtidigt vill du också känna bindningen lite grann när de rör sig. Det tar ett tag att verkligen få känslan för vad jag pratar om, men när du väl listar ut det här arbetar du med det bästa av två världar, tydlig återkoppling utan att behöva ta i.

5. När det bindande stiftet du trycker på når skjuvlinjen känner du hur det sätter sig på ett eller annat sätt, och då kan du gå vidare till nästa bindande stift. När du väl har satt det första stiftet kan du hålla spänningen på samma nivå, eller öka den lite för varje stift du sätter om det behövs. Du kanske vill öka spänningen för att hitta nästa bindande stift, även om du kan hålla den stadig, det spelar inte så stor roll.

Hur tydligt stiften känns när de sätter sig beror på låset. På vissa känner du ett mycket distinkt klick, både i dyrken och spännet, och du hör ett fint klick också. I många lås, mest äldre, är återkopplingen väldigt dov och ibland nästan obefintlig. Du känner bindningen alldeles utmärkt, men när du faktiskt trycker stiften på plats hörs bara ett mycket dovt klick när varje stift sätts, eller så stannar de bara av utan någon riktig indikation på att de satts annat än att de slutat röra sig.

Man skulle kunna tro att äldre betyder mer slitet, alltså större toleranser och tydligare återkoppling, vilket är sant, men när ett lås har varit i bruk under en lång tid samlas det en hel del smuts där inne och det dödar verkligen de där fina klicken du letar efter. För det mesta orsakar det inga problem så länge du håller bindningsordningen i huvudet.

Det enklaste sättet att lära sig är faktiskt att köpa ett set och prova det!

Varför inte också köpa vårt How to Pick Locks-häfte med hela 44 färgglada, blanka sidor fulla av enkla råd, instruktioner och massor av bilder!

Det är mycket lättare än du tror när du väl sätter igång! Vill du se allt vi rekommenderar för olika nivåer, klicka här i stället för vår Topp 10.